Hörneå bys hemsida www.becken.se
Rallarungens bekännelser!
Att växa upp som barn till vattenrallare
- en berättelse av Tord Fröling
Del 8
Privatchaufför för Sixten Landby
Ett av mina mest spektakulära jobb fann jag faktiskt i Platsjournalen på AF. Jag behövde extraknäck under Socionomutbildningen och såg då att Sixten Landby, den kände styrkekarlen i Västerbotten sökte "privatchaufför". Vi bodde då i Ersmark, bara 5 km från Sixten, om man körde genom skjutfältet på I20 och till Håkmark. Jag ringde till Kurt Landby, hans bror, "konferenciär för Sixten Landby Show", som det stod i telefonkatalogen och frågade om han behövde chaufför och vad det gällde. "Ja kom hit så får vi diskutera saken" sa han. Jag åkte över till deras lilla hus i Håkmark. Det bästa huset i hela kommunen som Sixten sade.
Huset var litet, bara ett kök och ett sovrum. Bron murken, med mossa på. I mörkret därinne satt självaste Sixten. Långhårig, läsande på sina dikter som han skulle uppträda med i Radio och TV. Han läste en massa dikter för mig , bl.a "Killa mig på Kilimanjaro" och en lång rad dikter som han tränade på inför framtida uppdrag. Han läste ur anteckningsböcker och på väggarna hängde hans "etsningar" ofta med sexuella motiv. På golvet, som var typ stampat jordgolv, låg ett antal tunga stålkulor och hantlar, en hög med hästskor som han rätat ut och tränade på att räta ut. Jag ville ju gärna se honom räta ut några hästskor, men varje gång jag frågade svarade han vänligt. "Nog ska jag visa det dig det min vän, nån gång" sa han med mäktig stämma. Nån gång blev aldrig av, men jag tror det berodde på att han vid den här tidpunkten inte var i sitt livs form, som han var förr. Då åkte han runt och uppträdde, t.ex i Sörmjöle på dansbanan. Han kunde då bryta ihop en cykel runt sitt knä, lyfta den på rak arm på sitt pekfinger och räta ut hästskor på löpande band. Telefonkatalogen rev han av på mitten när han ville, utan att blinka. Han hade enorma handleder och en kraftig kropp men började ju bli äldre även han.
När jag frågade honom om vad vi skulle göra sa han bara : "nästa vecka ska vi åka upp till Vindelådalens vackra kvinnor och sälja skinnrockar". Någon sådan resa blev det emellertid aldrig. Varje gång han ringde och jag åkte hem till honom, läste han dikter för mig och sedan bar det av till affären i Flurkmark tillsammans med brodern Kurt. Där köpte vi en back öl och några stora ringar falukorv. Hem igen och jag fick ganska hyfsat betalt för resorna. Bl.a fick jag två av hans erotiska blyertsetsningar som jag har i min ägo. Etsningarna kan ev läggas ut för beskådande - om någon skulle vara intresserad av att få se dessa konstverk. Bilderna är av karaktären barnförbjudna :-)
Han var inte snål, men största lönen, som jag såg det, var nog att få se, höra och uppleva hur han/de levde och bodde. En upplevelse och erfarenhet man aldrig glömmer. Med tiden slutade bröderna sina liv på Umebygdens sjukhem, Kurt 1992 och Sixten 1997 trots att de ägde "kommunens bästa hus".
Länkar:
Norra Västerbotten om "Bröderna Landby"
Bilder på Sixten Landby
Wikipedia om Sixten Landby
Sixten Landbys tesbok
Senblomning om Sixten Landby
En väns förmaning
Erotisk blyertsteckning av Sixten Landby
****
Efter socionomexamen visade det sig att det (för en gångs skull) inte var så lätt att få jobb, på den nivån, i den här utbildnings-staden. Men VF fanns ju kvar och då hade man bytt ut den gamla blypressen mot en ny offset-press. Jag fick lära mig den och sen var jag igång där ett par år igen. 1973 till 1976.
Misstaget?
1975 gjorde jag mitt livs största misstag – jag ansökte om att bli läkemedelsrepresentant. Det såg ju så fint ut och jag hade sneglat på såna annonser förr men nu blev det en chans. Jag visste att det skulle bli resor men inte HUR mycket och hur långa resor. Jag hade lovat mig och familjen att det bara skulle bli ett prov på ett år.
Efter psykologtest och hjärntvätt blev jag antagen och fick ta hem ett års studiematerial som jag uppmanades läsa in över sommaren-på tre månader. På hösten 1975 tentade jag tillsammans med eleverna i Sthlm som läst ett år för att blir representanter. Tentan gick förstås bra, jag hade ju lätt att lära.
Därefter började ”vansinnet”. Mina chefer visade sig vara fyra fd. militärer som lirkat sig in i läkemedelsbranschen. Resa till Stockholm varje månad för ”hjärntvätt” säljteknik, uppföljning (förföljning) säljstatistik mm, mm. Här fick man en rejäl insider-insyn i hur läkemedelsbranschen fungerar.
Regionchefen avslöjade på en resa i Norrbotten, vilken moral han/företaget hade. Vi var på en långresa runt Övertorneå, Pajala och Gällivare för att besöka alla apotek, vårdcentraler och ålderdomshem där företaget främst ville sälja sina produkter. Avsikten med resan var dels att försöka blidka apoteken som vrålat ut sin ilska över att företaget inte kunde hålla sina leveranser av viktiga mediciner till epileptiker och dels för att öka försäljningen av laxermedel till ålderdomshemmen. Företaget drabbades ofta av strejker i Engelska hamnar vilket medförde leveransproblem. Apoteken kunde man bara trösta, att påverka strejkerna i England var ju omöjligt.
För att öka försäljningen av laxermedel föreslog regionchefen att man skulle framföra säljbudskapet på ett fiffigare sätt. Varför inte "erbjuda" alla åldringar att ta laxermedlet, istället för att bara erbjuda den som verkligen behövde det??? Det var ju ofta bara några på varje avdelning som behövde laxermedel och då blev förstås förbrukningen mycket mindre än om ALLA fick det.
På resan stannade vi till på ett litet Café mitt i obygden. En liten gumma och en farbror var ägare till Caféet. Regionchefen bad att få låna telefonen för ett "litet" samtal. På den tiden var rikssamtal dyra och lokalsamtal billiga. Där passade han på att ringa till huvudkontoret i Sthlm i minst en halvtimme och betalade sedan tanten 2 spänn och sa att det var ett lokalsamtal. Jag skäms än idag när jag tänker på hur han kunde göra det. Själv höll jag truten, fegt nog, men man var ju under "lupp" som vanligt på resorna när han var med. Där gick nog caféet rejält back på vårt kaffe. Det visade ändå vilken människa han var.
Han hade också fem barn hemma i Sthlm och skröt ibland över hur mycket bostadsbidrag familjen fick ut. Firman betalade stor del av lönen "under bordet" vilket medförde att det inte blev så mycket "på papperet" som han sa.
Varje månad kallades man till sammanträde i Sthlm. Uppföljning, statistik bla, bla, bla och så nya knep för att öka försäljningen. Det enklaste knepet och minst arbetssamma var att höja priset på produkterna förklarade "storchefen". Det fick vi ju alla del av genom att bonusen kunde ökas. (Lite för oss försäljare och mycket, mycket mera för cheferna.) Ett annat sätt var att minska innehållet i varje förpackning, göra förpackningarna mindre och vinst-smartare. Fler sålda enheter, dyrare, men med mindre innehåll i. Smart så det förslog. Så går det säkert till även idag. Undra på att vi har dyra läkemedel.
"Säljutbildningen" gick mest ut på att lära sig olika sätt att hantera kritik.
"Bortsettfråndetprincipen" var en av dessa. Oavsett vad kunden framförde så skulle man försöka använda den. Bortsett från det så...var ju läkemedlet billigt eller fungerade bra i vissa lägen, en avledare som ofta fungerade. En historia som gick runt i dess kretsar handlade om representanten som kom tillbaka på återbesök och läkaren beklagade sig över att medlet som han fick förra gången och skrivit ut, ledde till att en av hans patienter avled ...
Representanten: Ja men bortsett från det, så var det ju effektivt , eller hur och dessutom billigt???
Att besöka "rätt" läkare var också viktigt. Nämligen den som hde makten och härligheten att skriva ut så mycket läkemedel som möjligt på respektive ålderdomshem osv. Där hade företaget en lista på dessa och sekreteraren hade full koll på vilka hon skulle bearbeta.
Att finnas med på "läkemedelslistan" på de olika landstingen var också viktigt, men det bearbetade vår "produktspecialist" också han en fd officer som bytt bransch nyligen.
Här minns jag nu helt plötsligt en dråplig sommarkurs där vi kallats till Sthlm på uppstart inför hösten. Företaget hade "köpt" en specialist som skulle visa oss hur ett av företagets storsäljare fungerade, med avsikt på syrasekretionen i magsäcken. Allt var glatt och trevligt och vi var församlade i ett lab på Karolinska sjukhuset för att göra ett experiment. En slang skulle föras ner genom näsan och Regionchefen hade otur att lottas fram som "kanin". Alla var vi påverkade av företagets whisky som det bjöds friskt på. Specialisten fullast.
Kaninen märkbart glad och ställde upp på nästan vad som helst. Vi fick själva fungera som sköterskor, stoppa ner en plastslang, injicera ett ämne och sedan vänta och mäta. Före och efter och "kaninen" blev mer o mer ansträngd, tårarna rann ur ögonen, han mådde inte riktigt bra och det genomskinliga sekret som strömmade genom slangen mättes och visade sedan hur bra företagets produkt kunde hämma syrasekretionen. Bra va. Idag har man kommit fram till att det där var helt onödigt. Nya rön visade ju att magsår uppkom av andra orsaker , bakterier mm, än för hög syrasekretion i magsäcken. Men det såldes mycket av dessa preparat på den tiden. "Kaninen" överlevde och vi blev sedan bjudna på restaurang som avslutning och "specialisten" fick bra betalt och skrev en fin rapport om vårt förträffliga läkemedel. 1992 förbjöds medlet att försäljas.
Luncherna i Sthlm förlades ofta till någon av sexklubbarna i stan. Sexorama erbjöd lunch från kl 12.00 på dagen och att äta lunch till nakna brudar dinglande i näten över borden var inget jag var van vid hemifrån. Det var inte heller aptitretande, hur vackra brudarna än var. För mig passade det liksom inte ihop med min syn på sex, hygien och mat. Dammiga nät hängande över borden, lättklädda, nästan oklädda flickor som försökte se sexiga ut med trutande läppar och "inbjudande" blickar hörde liksom inte ihop med en lunch. Dunkel belysning, österländsk bakgrundsmusik och servitriser i småtrosor och topless var ändå något som kändes fel, men visst var det en upplevelse. Maten var sällan någon höjdare på dessa ställen, så jag kan inte rekommendera dem om dom finns kvar.
Stockholm By Night
På den tiden fanns också en klubb som hette Chat Noir. Den blev vi naturligtvis inbjudna till för att fördriva tiden en sen kväll. Det som förvånade mig mest på det besöket var kanske inte "underhållningen" i sig, utan att ett sådant besök ingick i en turistsatsning som då kallades Stockholm By Night. Mitt under brinnande live-show på en motorcykel på scenen så fick man i högtalarna höra en röst som utannonserade att vi skulle få besök av en grupp turister som köpt en rundtur för att se Stockholms "sevärdheter". In kom en hel grupp pensionärer med österländskt ursprung och placerades på bästa plats. Gissa om damerna och herrarna såg generade ut. Fnissade och höll för ögonen och såg mäkta obekväma ut. Efter en kort stund reste sig alla och marscherade ut ur rummet för att åka vidare och förhoppningsvis få se något mera sevärt i staden?? Man kan ju undra hur man kunde få med ett sådant besök på rundturen. Styrde Maffian Stockholm redan då? Själv skämdes jag å turisternas vägnar.
Representationskontot , var sällan snålt tilltaget. Vi fick en rejäl hacka att spendera varje månad, inte för egen del, men för att bjuda ut läkare och andra "viktiga" personer som kunde påverka försäljningen. Ofta orkade man inte spendera hela summan på resorna eftersom man var totalt slutkörd efter alla mil i bil och stressiga besök. Några läkare längs vägen var mest intresserede av massor av läkemedelsprover och presenter, våtservetter mm, varav bilen lastades full varje vecka inför resorna. Läkarens bekanta, läkaren själv? och anhöriga kunde ju förstås komma i åtnjutande av dessa läkemedelsprover och presenter. Vissa läkare hade skåpen fulla av dessa varor. Dummare var man ju inte att man både såg och insåg det. Man visste i förväg att man skulle få en lista på önskade "varor". Att diskutera företagets produkter tog sällan mer än 10 minuter i anspråk. Mer tid satte sällan läkaren av för detta och hur stort (o)intresset var kunde man lätt avläsa på dennes kroppsspråk och miner. Att diskutera jakt o fiske var betydligt mera intressant, liksom att bli bjuden på restaurang.
En sekreterare med provisionsuppdrag bokade mina besök . Mitt distrikt sträckte sig från Ljusdal i söder till Kiruna i norr. Det innebar som värst 85 mil på en dag, 9 besök på Apotek, ålderdomshem, mödravårdscentraler, kirurgavdelningar osv. Hon förstod inte, eller ville inte förstå, hur lång tid det tog mellan varje besök på vintriga vägar med en seg Mercedes 220 diesel, visserligen ny, men den gick aldrig att pressa över 145 km tim hur hårt man än trampade ned den högra plattan. Den var fö i botten hela det året innan jag lade av det jobbet. Totalt utmattad, jag behövde alla läkemedelsprover, laxermedel, uppåttjack, magsårsmedicin mm som firman sålde, för egen del. Efter en hjärtattack, då jag var säker på att livet var slut , besökte jag akuten på ett sjukhus i Sthlm och fick diagnosen. överstressad, 34 år gammal. Ingen fara sa läkaren, men du måste nog varva ned lite.
På en konferens i Södertälje råkade jag, i onyktert tillstånd, alla var onyktra, höra av ”cheferna” hur det gick till när man fördelade den bonusdel vi skulle få efter ett års slit. Ingen av representanterna lyckades nå upp till det uppställda säljmålet, utom jag, men det berodde på att distriktet redan var så bra upparbetet av tidigare anställd. Han hade mutat alla läkare i Norrland till att använda företagets produkter, med middagar , bjudningar, presenter , läkemedelsprover i massor , förtryckta receptblock osv så att det rullade på för fullt, även utan mina ansträngningar. Jag hade förmodligen kunnat sitta hemma och rulla tummarna hela året och det skulle ändå ha blivit bonus på mitt distrikt. Till råga på allt hörde jag hur mycket dom stoppade i sina egna fickor. Största delen förstås. Det var ju ett utländskt företag och ingen insyn från svenska myndigheter här inte.
Att överhuvudtaget nämna ordet fackförening här skulle nog innebära att man blev impopulär och förmodligen få sparken. Ingen var med i facket.
Efter ett år lämnade jag in Merscan och tackade för mig. Det var ju ändå så lätt att få nytt jobb:-)
"Toppcheferna" köpte senare ett finländskt företag med konkurrerande produkter till det företag dom verkat i under "min" tid. Dom hade väl insett att det var en lukrativ bransch. Min fd regionchef lever väl fortfarande på bostadsbidrag eller försörjningssstöd?
Utdrag ur Wikipedia visar att företaget senare förekom i illegala verksamheter...och blev dömda till 430 miljoner dollar straff...osv.
Snyggt va?
Hörneå 2012 Tord Fröling
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se